Ibland har man sådana dagar då man bara tänker tillbaks till allt som var och önskar att det fortfarande var så.. Så mycket har förändrats och jag är inte säker på att det är till det bättre heller.
Har verkligen en sådan dag då jag bara vill tillbaka. Vill tillbaka till det som var och önska att jag gjorde så mycket annorlunda jag skulle tagit mina chanser jag hade, istället för att vara lat och dum. Jag beundrar verkligen vissa människor som inte är lata som gör så många saker i deras liv dom tar chanserna även om det är jobbigt men i slutändan är det dom som vinner.
Vill tillbaka men vill framåt, vill gå i min gamla skola och jag vill så gärna börja på den nya i Stockholm. Vill göra bra ifrån mig i skolan i den här linjen men vill till min gamla linje för det var egentligen den jag skulle ha gått den som passade mig.
Jag beundrar människor som står för vad dom tycker och tänker och som bara kan lägga upp en video på när dom sjunger på Facebook bara för att dom vill och dom bryr sig inte vad folk tycker. Eller dom som står för vem dom verkligen är, vem dom än är. Dom som vågar sticka ut och dom som vågar höras och synas! Varför ska man inte våga höras och synas?! Vad är vi så rädda för egentligen för när man blir gammal kommer man bara ångra sig att man inte visade personer vem man verkligen är. Jag vill att folk verkligen ska veta vem jag är den som vågar höras och synas, den som har vänner som inte behandlar en som skit och den som kan säga ''Nej jag är bättre än så här jag förtjänar bättre än så här'' En person som vågar stå upp för sig själv och för sina vänner oavsett vad! Den som vågar gå upp på scen och bara sjunga för det är det jag verkligen älskar oavsett hur bra jag är. Jag älskar att sjunga och borde man inte bara sjunga då oavsett hur bra/dålig man är? För man är den man är och man är så bra som man är så varför inte bara gå på det man har för jag har aldrig påstått att jag är bättre än vad jag är så varför är jag då så rädd att göra något som jag älskar? Varför ska man bry sig om vad andra tycker? Varför kan man inte bara höja fingret till dom som inte tycker om det man gör istället för att skämmas. Jag skäms jätte lätt så fort jag gör något som jag inte tycker var ''bra'' så skäms jag och ångrar mig. Varför inte bara stå för det man gör och säger och sen om man gör bort sig, so what? vem har inte gjort bort sig någon gång i sitt liv. Du dör inte om du skäms över något du gör eller säger men du kommer ångra dig om du inte vågar ta risker.
När jag är tyst och inte är den jag verkligen är så dör jag inombords det är något inom mig som skriker jag hör en röst inom mig som säger till mig '' våga vara dig själv, våga synas och höras, våga ta plats för det är du värd! '' jag vill så gärna lyssna på den rösten.
Blev rätt mycket text men var bara tvungen att skriva av mig för jag har så många tankar i mitt huvud så jag blir alldeles yr och måste få ur mig det få det i ord.
-A




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar